Jobba till reapris – hur bör man som konstnär förhålla sig?

Jobba till reapris - hur bör man som konstnär förhålla sig? | Elisabeth Biström | Akvarellkonstnär | Norrtälje Gå direkt till innehåll Bli prenumerant och få 15% rabatt på alla konsttryck. HEM OM AKVARELLER BUTIK KONTAKT PRESS Sök efter: Sökknapp Varukorg 0 Inga produkter i varukorgen. Varukorg 0 Toggle Menu Konstnärligt företagande Jobba till reapris – hur bör man som konstnär förhålla sig? Av Elisabeth Biström 16 januari 2023 17 januari 2023 8 Kommentarer En konstnärskollega ställde en fråga i min facebookgrupp “ Akvarellister emellan ” om hur man kan förhålla sig när en bekant ber en att illustrera någonting, i detta fall en bok, till låg betalning. Jag väljer att svara här på bloggen eftersom det här är en vanligt förekommande fråga som jag länge velat skriva någonting om. Mitt korta svar är: man tackar nej. Det mycket, mycket, mycket längre svaret är detta: För det första – målar du som hobby eller professionellt? Måleri är knepigt, på så vis att det kan vara både-och. Många andra aktiviteter är mer tydligt åtskilda, men att måla akvarell kan både vara någonting en person gör på sin fritid och någonting en annan gör som försörjning. Det är möjligt att den som vill ha sin bok illustrerad inte har funderat särskilt mycket på vad skillnaden mellan hobbymåleri och professionellt måleri är. Det kan ibland märkas på resonemang som “det här är väl ändå någonting du älskar att göra”? Den som försörjer sig, helt eller delvis, på att vara konstnär behöver precis som vilken anställd eller egenföretagare som helst få intäkter och utgifter att gå ihop. Om man dessutom hyser fantasier om lyxigheter som semester eller pension, behöver det finnas ett överskott. Så banal är en del av konstnärens vardag. Där finns räkningar och bokföring och behov av nya vinterstövlar till ungarna. Men är det inte bra marknadsföring åtminstone? Ärligt talat: oftast inte. Så krasst måste man nog tyvärr se på de flesta erbjudanden om att jobba gratis eller billigt. Ta fallet med boken det är fråga om här. Om inte författaren kan budgetera för att ge konstnären skäligt betalt – då ser jag lite som talar för att det är en blivande bästsäljare vi har att göra med. Sannolikt är det här en bok som kommer säljas i mycket få exemplar – och det är inget fel med det! Jag planerar också att skriva böcker som kommer säljas till få läsare. Det tycker jag är toppen. Fler borde skriva böcker som få läser, för skrivande har ett stort egenvärde. Men särskilt bra marknadsföring är det ju inte. Det finns dessutom ett problem med marknadsföringsargumentet, nämligen att man kan hamna i en loop av gratisarbete, där man jobbar för att få eventuella framtida jobb, som också de är underbetalda, med samma argument: “bra marknadsföring”. När i kedjan ska konstnären få betalt? Marknadsföring är svårt och viktigt. De flesta konstnärer behöver lägga en hel del arbetstid på det. Desto viktigare då att det just är bra marknadsföring man gör, och inte gratisarbete under falskt flagg. Men är det inte bättre att överhuvudtaget få betalt, än att inte få betalt alls? Det här är ett vanligt resonemang och ett utmärkt exempel på en så kallad falsk dikotomi . Frågan utgår ifrån att konstnären bara har två alternativ: att ta det lågbetalda uppdraget eller att inte få någon intäkt alls. Men varför skulle det vara så? Den som arbetar professionellt som konstnär behöver balansera flera saker i sin yrkesutövning. En sak är att ta hand om sin kreativitet, så att den är stor och kraftfull och genererar bra, intressant konst. En annan sak är att få in pengar så att hon kan betala de ovan nämnda barnstövlarna, med mera. Det finns en romantisk sida och en mycket oromantisk, om man så vill. Den realiteten gör att konstnären behöver arbeta smart och konstruktivt med att få in pengar. Många gör det genom att ha ett brödjobb som säkrar försörjningen, andra genom att på möjliga och omöjliga sätt hitta vägar att få in pengar genom konstnärskapet. Nästan ingen kan unna sig lyxen att inte ha tillräckliga intäkter.